2003: under detta år så kunde jag njuta av att faktiskt vara en av de älsta på dagis. De var en sak som gjorde mig till en gladare människa, jag började att inse att det ät otroligt mysigt på dagis och att detta var ett ställe där problem inte existerade.. Och jag hade under de få åren som jag levt insett att jag inte passar in med de andra flickorna på dagis så jag började lite försiktigt att leka med killarna (Tobias och oliver) och ja jag kunde inte bli gladare, jag tyckte faktiskt att det var kul att leka nu.. Att få gräva gångar i jorden bland alla rötter, att leka aktion hjältar och att leka med alla djuren men de bästa va att dem inte va som tjejerna
Tex
Jag: nä men jag tycker inte om att leka med dockor
Tjejerna: va tycker du inte om att leka med dockor? Men asså då får du gå iväg! Vi vill inte leka med dig!
Jag: okej :'(

Eller tex:
Jag: jag tycker inte att de är så kul att leka med bilar
Killarna: okej e de något annat du vill leka?
Jag: vi kan väll leka med djuren?
Killarna: aa

Så vid de tillfället så förstod jag att den inte hade lika stort bekräftelsebehov som tjejerna! och detta innebar att de inte var lika mycket drama där :)

2004: under detta året så lämnade jag stolt dagiset utan medvetandet om att jag skulle få ett riktigt skivliv i skolan.. Men de innebar ju allt man ville bli.. Man vart stor.
Men pga skolbytet så fick Tobias och oliver nya vänner (Gustav "Mange" och den nya Oliver A) så jag fick gå över till att umgås med Simon och de innebar dels att jag slapp allt drama men de viktigaste var att de var en ny kompis (något som jag uppskattade enormt mycket efter att ha varit ganska ensam tidigare) och vi lekte och lekte dag ut och dag in och jag var LYCKLIG!

2005: nu var det dags att börja de nya skolivet, livet med en massa läxor, livet med allt pluggande och livet med allt man inte förstod sig på. Jag var fortfarande kompis med Simon och vi fortsatte att leka på eftermiddagarna. Och nu hade man kommit så långt i vänskapen att man började att åka hem till varandra och att få komma till en kompis hus.. Det var spännande, så de gjorde man ofta!

Och för första gången så fans det krav på en.. Man skulle för de första ha tappat alla tänder i käften, man skulle vara lång och man skulle aldrig gråta! Men jag.. Jag hade bara tappat 4 tänder och jag var kortast i skolan och jag grät ofta för att folk började säga att jag inte fick vara med och leka för att jag var annorlunda så.. Jag började att ljuga för att folk skulle gilla mig! Och en av sakerna jag ofta sa var att "jag hade en kille" och det hade jag ju inte på långa vägar! Men det fungerade ju och de var huvudsaken.

2006: nu började jag tvåan och jag hade klarat av ett helt år i skolan! Och allt hade gått jättebra med både vänskap och i skolan!
Men nu så såg både jag och Simon att Sara i skolan var väldigt ensam så vi började att umgås med henne och de tog inte lång tid innan dem två var kända som ett "par" så jag ledsnade på att dem vart populära men inte jag. så jag började att umgås med de två tjejerna i skolan som var kända för att dem var bästa vänner. dessa två tjejer heter Emmelie och Emma. och efter ett tag så vart jag otroligt bra kompis med Emmelie och hon vart min bästa kompis.

2007: nu var det dags att börja i trean och skolan var på en mer allvarlig nivå och jag och Simon sattes i olika klasser och jag började att inse att jag saknade Simon så jag började att umgås med han igen. Så nu stod jag mellan två olika kompiskretsar. Men nu hade det som sagt blivit lite jobbigare i skolan, jag började att komma efter flera kapitel i böckerna men det var ju inget man brydde sig om eftersom att alting kretsade kring kompisar då.

2008: jag hoppar över detta år eftersom att jag inte kommer ihåg något mer än att Simon och Sara återgick till att bara vara vänner och jag vart kompis med både Sara Simon och Emmelie

2009: nu började jag att må dåligt, saker ändrade sig mellan mig och Emmelie och hon började att umgås ännu mer med Emma och Emmelie förklarade för mig hur mycket Emma hatade mig när jag ville att vi skulle leka alla 3. Och de e klart att man blir ledsen när man hör att det fins någon som hatar en.. Och samtidigt som allt sket sig mellan mig och Emmelie så började de en ny tjej i skolan som hette Zarah (Zarah med säta) och det var rena mardrömmen för mig! Medan jag hade fullt upp med att pussla ihop min och emmelies vänskap så drog Sara ihop ett stort gäng (coola gänget kallade vi dem) det var dem som såg ut som man skulle ja helt enkelt dem som var coola och Zarah vart typ skolans drottning och de enda som var negativt med dem var att alla dem hatade mig! Så de vart i stort sätt så att en av dem kunde ställa sig framför mig och sparka mig så hårt hon kunde på benen och sedan bara gå.. Eller ibland så ställde Zarah sig framför mig med hela sitt gäng bakom och förklarade för mig hur ful och äcklig jag var medan alla bakom henne fyllde i om hon glömde något som var dåligt med mig!

2010: nu så gick mitt mående över gränsen och jag började bli självmordsbenägen och försökte att ta livet av mig. Jag var liksom less på att leva nu. Det var ju inte bara jag som tyckte att jag var värdelös häller utan det var ju 20 pers som stod och förklarade för mig hur värdelös jag va! Och jag ledsnade på att Sandra (Zarah's bästa kompis ) sparkade på mig varje dag så jag hade bestämt mig.. Jag skulle DÖ! Jag drömde om att kunna gå till skolan och skjuta Zarah och sedan sätta en kula i mig själv så att folk skulle se hur mycket ilska jag bar på och innan jag gjorde de så skulle jag klä av mig och visa alla blåmärkena som jag hade på mina ben från att denna Sandra sparkat mig på benen varje dag i ett halvår nu plus att jag kunde få ett par nyp och rivmärken av Zarah.
Femman var också de året då jag skadade mig för första gången!

FORTSÄTTNING FÖLJER!